Som alla säkert vet som läser min blogg så spelar jag i Torslanda ik:s damlag div 1 sedan fyra år tillbaka. Motivationen har varit från och till under åren och ofta har jag känt mig bland dom sämre i laget. Man lägger så fruktansvärt mycket tid och energi varje vecka på att åka dit och framför allt att man alltid ska prestera sitt bästa. Konkurrensen är ofantligt hård och idag ställde jag mig själv frågan: Är det ens värt det? Är det värt all slit? Allt jag missar och tackar nej till pga fotbollen? Har faktiskt inte fått ett riktigt svar i mina frågor än. Men en sak är jag säker på, och det är att jag är omringad av otroligt fina och bra tjejer i laget som gör att jag orkar dom där dagarna då jag bara vill ligga kvar i sängen och vill spy på fotbollen. Skratten och alla diskussioner innan och efter träningarna. Man vet att dom alltid finns där och stöttar än i alla väder, det om något värderar jag otroligt högt! Jag är tacksam och glad för att jag har sådana människor i mitt liv.